I de djupaste jaget väntar mörkret. Skriker i djupet av kött o blod. Blodet rusar och hjärtat dunkar mer än förståndet förstår. Evighetens mörker är så nära och omöjligt förintat, just nu i ensamma intet. Rafael och Mikael, visa mig färgpaletten och den ljusa sanningen. Bönar och ber. Utvägar tömda utan att stänga den dömda dörren. Letar vilset nya vägar som visar nya färgglada, vägar i vacker violinmusik. Oändliga nätters förskräckelse förföljer, svett som rinner, muskler som krampar. Ögon som paniskt blundar i nattens totala blindhet i väntan på förståndet. Förväntan som ofrivilligt jagar i vilken stund som helst, utan förvarning. Tankar så kloka men otillräckliga då okunskapens mörker vinner. Luften kommer knappt kännbart ut och skriket förintas i det förnuft som går att framkalla. Kryper intill och förvrider sanningens verklighet. Evigheten existerar möjligen, tilliten och tron överlever i jaget ännu en natt. Hjärtat tar sin forna form och tankarna återgår till sömn. Det fasansfulla förvandlat till vackra ord i evigheten.
-bloggat från min iPhone sent en vanlig natt då dödsångesten tränger sig på. Ett nytt sätt att hantera den på, jag delar med mig av det och nu återgår jag till sömnen...
sov om nätterna i stället,för att re och dona,använd ljusets timmar till att göra allt möjligt för att trötta ut kroppen till nattens vila,och jag ser döden som en befriare inte nåt som framkallar ångest.morfar
SvaraRaderaDet är verkligen inte så att kag väljer att vakna till detta. Det är hemskt o jag är absolut inte vän med döden. Jag har provat många sätt att bli vän med tanken. Existentiell ångest är inte ovanligt och tyvärr svårt att bli av med eftersom döden är något oundvikligt. Jag har frågat de som ska veta. Jag måste lära mig att hantera tankarna. O inatt hjälpte det att beskriva det så här. Tro mig! Kunde jag låta bli att tänka så här så skulle jag! Vi har väl alla något vi jobbar med. O det påverkar som tur är inte mitt liv mer än på nätterna.
RaderaMen lilla vän! Så fruktansvärt att vakna och må på det viset! Hjälper det dig att skriva på natten så är ju det superbra, skriv på bara. Men om det inte hjälper? Har du någon som du pratar med (terapeut/psykolog/kurator/jourhavande medmänniska=nära vän)? För det är ju inte bra att bära sådant här inom sig. Har också saker som kan ploppa upp i huvudet om jag vaknar på natten och som gör att jag kanske inte kan somna om, men det är ju tillfällig saker, händelser som jag kanske mår dåligt för just då, men ett par dagar senare är det fixat eller i alla fall känns de inte så jobbiga längre. Men det du har är ju riktig ångest och behöver bearbetas på något sätt. Att skriva är väl ett vedertaget bra sätt att försöka i alla fall så gör det. Och hjälper inte det.....så be om hjälp, någon sorts terapi fungerar kanske. Det är i alla fall vad jag tror. Sköt om dig, och hoppas du inte har denna ångest varje natt i alla fall! Kram.
SvaraRaderaDet skulle kunna vara så här varje natt, men jag tillåter det inte. Jag trycker på Off o tvingar mig att tänka på annat. Ja detta är ångest men jag har lyckats hålla undan panikattacker o de har jag nog mitt jobb att tacka för. Jag lär ju andra hur man kan hantera ångest, knasigt. Jag har min handledare jag pratat lite med om detta. Finns inte många sätt att behandla existentiell ångest på, det är svårt då inga svar finns. Sen vill jag inte prata för mycket om det för det ska inte ha en stor del av mitt liv om du förstår:-). Tack för omtanken vännen. Kramar!
RaderaDöden..den vackra befrielsen, tiden då vi alla får fara hem och möta våra Ängla själsfränder..du vet vad jag sagt gumman, inget att vara rädd för..Serafim möter upp dig med den största kärleken du någonsin upplevt !!
SvaraRaderaBra du snackar med Mikael och Rafael, du vet de finns där för att stötta och hjälpa dig...men bara du kan ändra dina tankar fullt ut!!!
Puss och kram Finaste. Kärlek och Ljus till Dig!!
Åh va jag önskar att jag hade din tro, jag hoppas den kommer till mig mer och mer. Men det är svårt... O jag kämpar med att hitta andra tankesätt, fy farao vad jag kämpar. Men som sagt, jag tillåter inte att det tar upp mitt liv och min glädje med livet. För jag älskar livet:-). Kram!!
RaderaÅ vet du vad...jag glömde skriva det...du borde satsa på poesi och dikt, du är otroligt bra på att uttrycka dig i skrift!!! Skriv en bok, den skulle många uppskatta!! =)
RaderaDet känns som att det nästan vore mina egna tankar när jag läser det du skriver.... du har satt ord på nåt jag själv inte kunnat! Skickar en KRAM till dig <3 kram Monica.S
SvaraRaderaHej..... har det hänt något? Du hade tagit bort dig som följare hos mig så jag undrar bara om jag gjort något?
SvaraRaderaKram.
Hej! Nu var det ett tag sedan du skrev igen. Hur är det? Saknar dig här!
SvaraRaderakram.