Tycker petter lyckas förmedla känslan i denna.

kväller

Ja nu blev de kväller minsann. Så gutt! Har hyrt film, nya robin hood. Ska bli skönt o bara päsa o vifta på tårna.

Ha en trevlig halloween för de som firar det.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Ny dag, jo men visst.

Men inte känns de mycke positivare idag. Fick inte så där jäkla muntra nyheter på jobbet heller. Men det är bara att bita ihop o gilla läget. Ingen kan påverka framtiden mer nu, då tänker jag på jobbet och dess förändringar.

Det som är bra är att jag nu ska åka till Gränsö på julmässa! På jobbtid! På med smilet och låtsas att allt är skitbra. Snart är de helgledigt :-).

Gnälligt värre.

Näe usch vad jag har gnällt nu ett par dagar. Det finns andra som gnäller så mycket och jag tycker det är så ledsamt med folk som gnäller över hur jobbigt dom har det så nu tänker jag inte skriva mer om att jag tycker livet är tungt just nu.

Jag har mycket att vara tacksam för. Herregud, alla har det motigt ibland. Thats it!
Tack mamma och pappa. Jag vet att ni finns om jag behöver, men det verkar som att ju äldre man blir desto svårare är det att erkänna att man inte alltid orkar med vissa dagar. O de borde va jag som hjälper er...

Men men... nu ska jag gå upp och mysa och nosa på mina suddar. Vi har ätit pizza och godis och tittat på en film. Sen är de godnatt och invänta kärleken som har jobbat sent hela den här veckan. Inte många ord har hunnits sagt mellan oss. Ska bli riktigt skönt med fredag imorgon.

Helt ur form.

Räkningarna är gjorda. Inte kul, aldrig roligt men något som måste göras.
Här hemma vill jag knappt va för vart jag än vänder näsan ser jag saker som ska göras.

Jag hoppas den här dagen går fort, mer än halva har visserligen redan gått men jag vill sova och vakna imorgon. Är helt ur form, trött, ledsen och på dåligt humör. Ska ta mig i kragen och försöka ha lite mys med barnen sista kvällen innan skruttan imorgon åker till sin pappa.

Har faktiskt gråtit idag och det är inte ofta jag gör det längre. Men ibland blir jag besviken över vissa saker och undrar vem som tar hand om mig? Vem undrar hur jag mår och vad jag vill? Gråten sitter fortfarande i halsen men jag sväljer den. Men inte går det att dölja inte. Evelina kom hem med en vän förut och jag gjorde vad jag kunde för att va som vanligt. Hon tittade på direkt mig med stora ledsna, ögon och undrade : Är de nån som har dött? Jag kunde inte låta bli att skratta och sa mest bara att jag va trött men hon trodde inte på det. Jag ska förklara för henne senare, att mammor ibland kan storkna av trötthet och hormoner. För så är det, jag storknar.

Bara låt mig va.

Orkar inte. Jag hinner inte. Ögon röda av frustation. Kaos vart jag än tittar. Ser krampen när jag blundar. Kollapsen och jag. Benen skakar ocb bruset ekar. Tar mig tillbaka. Tur och retur. Stannar på retur.

Published with Blogger-droid v1.6.3

sket slut

Jesus va jag är trött! Har jobbat 13 timmar idag. Har föreläst om droger och alkohol i skolor o ikväll på föräldramöte. Jag är ingen föreläsare så jag blir trött av att våga göra det! Nu ska jag sova. GODNATT.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Klockan går runt

O runt går det i mitt huvud också. Jag åker ca kl 7 och kommer hem ca kl.17. Är det så här det ska va!?? Jag vet att jag frågat förut men jag tycker det är så ledsamt. Efter tre timmar hemma med matlagning (som visserligen min underbara sambo gör) och eventuella läxhjälp, ca kl.20 är jag halvdöd. DÅ borde jag ställa mig att stryka eller baka kakor och göra sånt som många andra duktiga mammor gör. Men näe... jag orkar inte och jag har absolut ingen lust. Det är säkert inte många av oss som har just lust att göra alla måsten men förr kunde jag få spritt i kroppen och ville  göra fint osv... Det är ytterst sällan den känslan infinner sig numera. Jag saknar den känslan. Men antagligen är det jag som sätter ribban för högt. Det sa min lärare Peter, att jag va tvungen att sänka ribban för att jag hade enorma behov av att va tillräckligt bra. Jag har faktiskt gjort stora framsteg och prioriterar bättre idag och plockar då bort många trista måsten.

Så där ja... nu fick jag ösa ur mig det också.
Tack för det enstaka fina människor som läser min blogg.

Vad gör man!!?

Morgonen börjar med -5 grader och dottern ska som vanligt till skolskogen eftesom det är tisdag. Hon drar på sig ett par mysbyxor och blänger lite för att kolla när min kommentar ska komma... O den kommer.

- Du måste ha varma kläder på dig, det är kallt ute. Du ska ha termobyxor .
- Aaaaaldrig, det hade jag inte förra tisdagen.
- Näe, men då va de inte så kallt.
- Aah amä.... aaa, de är ingen anann som har de. Det är pinsamt.

Osv.... argumenten löser av varandra. Jag går INTE som segrare och tänker till slut: Skyll dig själv då. Så vem som är vinnare och förlorare kan man ju se på två sätt. Hon lär ha frusit. Om det inte är så att hon ändå valde att ta på sig termobyxorna jag tvingade med henne i en påse. Jag har början till en odräglig men samtidigt underbar tonåring.

Ensam 1995

Alla har vi varit där, åtminstone de flesta av oss vet hur det är att vara olycklig. Jag var där 1995 och jag tycker dessa teckningar speglar vad jag tänkte och kände. Dessa ligger i ett kuvert i en låda. Detta är ett axplock likt en piss i mississippi. Livet va allt annat än skoj och även där har jag min familj att tacka. Ensamheten va total trots alla människor omkring, i hjärtat va jag ensam och visste inte alls vad jag ville.

Amen de ser ni väl !!!

Från vänster: Jätteglada pappa, Felix i dörrhålet som är på väg ut, Evelina som har de längsta håret, Sally med en fyrkantig svans, o mamma smal och vacker. Zeke saknas tyvärr på bilden för han är ute och jagar råttor och andra katter.
Konstnär: Felix såklart

Kallt som fan!

Ja idag upplevde jag att det va - 10 grader ute. Men de va de ju´nte, fjuttig -1 grader. Men bilen va genomfrusen med ett megalager is på rutan. Avskyr vinter mer och mer! Finns inte mycket jag gillar med vintern alls längre. Gnällig? Jaaa! Jag vill va gnällig.

Älskling på två hjul

Foto: Johanna Sivertsdotter

Funderar lite grann hit och funderar lite grann dit.

Jag har märkt att jag har blivit starkare på att stå för mitt sätt att leva. Det låter kanske märkligt...? Men jag kan inte förklara det bättre.  Jag tror att en del av mina vänner och bekanta tycker att jag är ganska tråkig och jag håller med om det. Jag är inte längre särskilt social, jag orkar inte.
Det är den största nackdelen med mitt jobb som behandlare. Hela dagarna lyssnar jag och försöker hjälpa människor att komma på lösningar till hur de kan förändra sitt liv till det bättre. Ibland är det mycket värre än så och man får styra upp saker som är ganska traumatiska. I perioder orkar jag helt enkelt inte med fler människor än min familj, det innebär inte att jag inte bryr mig om mina vänner. Jag tror att jag har så fina vänner att de vet att jag finns om de behöver mig och att de då hör av sig till mig. Men det där dåliga samvetet jag dras med till höger och vänster och som jag alltid tampas med- det gör sig emellanåt hört och jag blir ledsen över att jag inte alltid prioriterar mina vänner som jag ibland skulle önska.
Jag har vänner av många olika sorter, ytliga, nära, de jag hör av mig till två gånger om året eller en gång i veckan. Det jag känner är att de alla finns där om jag vill och jag hoppas de känner likadant även att man hörs så sällan.

Resultatet blev en Sally.

Papillon

Shih tzu

Cavalier king Charles Spaniel

RESULTATET AV DENNA BLANDNING BLIR DETTA:

Just nu tror jag att Sally är inne i tonåren för hon ser allmänt fånig ut. Långt ifrån proportionerlig med halvlång päls som spretar åt alla håll och kanter. Men hon är go och ska va med oss hela tiden. Det sk bli väldigt roligt att se hur hon blir när hon är "färdig".

Jag har svårt att se drag av Cavalier i henne, det är nog mest en blandning av de båda ovan.

Så här ser jag ut nu, en fåntratt.

06.39, kuckeli-INTE-kuuuuul !!!

Sovmorgon... Vet knappt längre vad det innebär längre. För mig innebar det FÖRR, för typ 7-8 år sen att jag kunde ligga och sova till omkring kl. 9-10 och gärna ibland ligga och dra mig och fundera  i sängen i upp till en timma. Men nu? Nähäe du, uppe med tuppen omkring halvsju vare sig det är vardag eller helg.

Anders och jag har alltid delat upp helgen så att vi ska få en sovmorgon var men det funkar inte heller längre sen nåt år tillbaka. Jag vaknar vare sig jag vill eller inte och kan inte somna om. Tillhör detta åldern? Jag vet inte men jag tycker det är "a pain in the ass"! Jag älskar att sova och jag behöver sömnen för att må bäst.

Å ena sidan hinner man få mycket gjort när dagarna blir så långa, å andra sidan är det inte kul att gå med en stubin som är kortare än kortast för att man är så förbaskat trött!

Skitväder!

Det regnar, regnar, regnar och regnar.... Jag vill knappt stickan näsan utanför dörren men ibland måste man eftersom Sally behöver gå ut för att göra sina behov. Det är bra med en hund- man MÅSTE gå ut!

Snart går vi in i november, en ganska trist månad. Det bästa med november är att man får göra adventsfint i slutet av månaden. Jag tycker det är mysigare med advent än jag tycker det är vid jul när man ska slänga fram alla tomtar som ska stå och blänga. Att jag fyller år 28 november är inte längre nåt man ser fram emot, det är ju som vilken dag som helst men lite stressigare pga att man ska bli firad.

Jag försöker få till att jag och Evelina ska åka på Idol i slutet av säsongen men jag är så mesig... Idolfinalsbiljetterna är i stort sett slut. Jag ska fundera på om vi ska åka till Göteborg och se på Idol men sen är det detta med boende och resan dit... Det kostar fan inte gratis! Bara biljetterna kostar ca 700 kr styck! Vi får se hur de blir, isf blir det en tidig julklapp till Evelina.

Nu blir det till att fortsätta bråka med tvätten och kl.16 ska vi äta midddag hos mor och far. Jammijammi!

Idag fyller min pappa år!  Grattis pappa!

Godda yxskaft!

Nu är Tina snurrig. Men egentligen är jag inte så snurrig i nuet, det är när jag ska komma ihåg saker jag gjort ett par dar tillbaka som det blir snurrigt. Va va de nu jag skulle skriva.... ja ungefär så, jag tappar bort tråden också. Men det blir bra igen, det är när jag har lite för mycket att hålla reda på det blir så här. Jag måste jobba en del för att minnas och ha struktur. Det är ju samtidigt ett bra sätt för mig att hålla hjärnan i trim. Man kan ju faktiskt träna hjärnan i bra minne.

Men så är det ju detta med att jag förvränger ord och ett par höjdare tycker jag är dessa:

Igår satt vi och pratade på jobbet om något och jag sa:  
" Ja men jag blir ju förhandlingslamad"

För ett tag sedan skulle jag säga en sak till Evelina och det slutade så här:
"Ja men du har ju fått nye mycka kläder"

För övrigt lyser snön vit här utanför. Det gör mig ingenting, men jag tycker det är trist att skrapa rutorna på bilen. Men de hör ju till, speciellt om man har ett garage som man inte kan använda pga sjuhundra femtiosku motorcyklar och motorer....

Tjing tjing.

Dagbok 2002 04 23

Hittade detta i min dagbok, det va inte alltid så lätt på den tiden... Jag är tacksam för hur mitt liv ser ut idag. Tack älskade familj.

Hur ska jag orka med allt det här.... Sälja huset, städa huset. Tycka synd om Evelina extra mycket, fixa med nya dagistider, fixa ny dagisplats, fixa nya möbler, sälja mina gamla möbler. Flytta in i min nya lägenhet, tycka om min lägenhet, vänja mig vid ensamheten. Klara av min dåliga ekonomi, sörja över att byta nattskift mot dagskift och till på köpet gå ner till 75%. Jag måste komma över XX och måste stå ut med att YY inte längre bryr sig om mig ett dugg. Hur ska jag orka med allt detta på en gång i min ensamhet....

Rosa tider

Det är bröstcancermånad och man pratar om det och läser om det nästan överallt. Då vill jag passa på att påminna om att vi också har ett blått band som gäller män och prostatacancer. Jämlikhet är väl det vi strävar efter och jag vill gärna se en gala där vi samlar in pengar även till denna forskning. O så va det sagt och jag har även sagt det på facebook :-).

Nöden har ingen lag.

Måste man så måste man. 

Före och efter klippet

Ja det är ju inte de två allra bästa fotona på mig men det visar lite skilland. Känns väldigt bra att jag klippte av mig den där kalufsen. Trivs med min frisyr och trivs med attsticka ut lite. Ni som inte vet ser kanske inte att håret är långt på ena sidan och kort på den andra.

Träning inför Halloween.

Ja nog skulle hon skrämma slag på mig i den här superonda, galna minen. Det är en sak som är säker!

Va!? Är de söndag?

Va gjorde jag i fredags? Ja ehhh, hmm. Jag minns bara att vi kollade på att Idol och att jag inte mådde så bra.
Att jag inte mådde så bra insåg jag berodde på att jag ville sitta på toa och kisssssaaa hela tiden. Så nu äter jag penicillin mot UVI, nåja det va ett tag sedan jag gjorde det men jag är rädd för att bli nedsatt så att jag ska fortsätta va sjuk nu ett tag framöver. Vi är ju aldrig sjuka här hemma (peppar peppar TA I TRÄ), det är så skönt.

Igår slappade jag mest hela dagen för att ladda till att trava hem till Johanna och Ronnie, med eventuell utgång till bygdegården där det va pubafton. Det sistnämnda hoppade vi över, jag va inte i tipptoppform och ingen hade egentligen lust. Men de va en toppentevlig kväll och sällskapet är super och lockar till goda skratt så hur jag än bar mig åt kändes de som jag skulle kissa på mig ;-)...( Jo jag klarade mig faktiskt, SÅ illa är det inte ännu)

Idag har Anders kört crosstävling och vi har nyss firat att han tog sig i mål med alla ben i behåll och vi gissar att han kom på en helt okej placering, det firades med Paella. Nu ska jag sitta här och slänga över lite foto från mobilen till datorn. Imorgon är det jobb igen men jag tycker det känns bra. Börjar känna mig mer och mer trygg i mitt jobb och sätt att arbeta på.

Tjo och tjim!

nyduschad o rena lakan

Ja det måste va bland de bästa som finns att krypa ner i sängen de gångerna. Så nu sk jag sova gottigottgott!!

Published with Blogger-droid v1.6.3

Published with Blogger-droid v1.6.3

Hur är det egentligen?

Ja de vete i katten! Jag har inte tid att känna efter! Det verkar som att jag trasslar till det på hösten och att det blir mer att göra i jobbet. Men det är skönt att vara behövd och det jag gör just nu gör jag bra, det är en bedrift att kunna säga det om sig själv, inte sant?.

I helgen blir det att tillbringa tiden i Varberg. det har varit lite hit och dit huruvida båda barnen ska följa med m.m o nu har jag bestämt att det blir så. Så pappa- om du läser det här innan jag har pratat med er... Vi följer med hela högen. Önskar att vi kan besöka fästningen och traska lite på Getterön. Känner att jag blir lite sorgsen över att jag inte gjorde det när Lisbeth fanns, kanske bidrog hon till ett litet uppvaknande för mig. Att jag ska försöka leva livet och skapa minnen med mina två underbara barn.

Nu blir de snarklådan, imorgon är det en lång dag. Tjingeling.

På tal om annat...

...så ska det bli den kallaste vintern på 1000 år i år. Sug på den!

Sovardags va?

I fredags gick vi o la oss kl.21.30, igår kl. 22.30 och idag kl 21.15. Va fasen va trött man ska va! För tjugo år sen hade man inte lagt sig innan tolv! Det är otäckt att tänka att det är hela 20 år sedan jag var 15 år, det känns om igår. Går tiden fortare ju äldre man blir eller saktar tiden ner lite sen när barnen flugit ur osv....?

Imorgon ska/skulle jag ha åkt till osteopaten med ryggen, har väntat tre veckor. Men jag har fått lite akuta saker i jobbet som nog måste gå före. Tyvärr, för idag har ryggen fått bekänna färg med att stapla ett lass med ved. O när jag ändå kom in på det här med ved så vill jag säga: TACK underbara föräldrar för ALL HJÄLP med veden. Jag finner inte ord i denna värld för att kunna säga tillräckligt mycket tack.

Tjingeling för idag.

Svamprisotto!

   

Det doftar skog i hela köket, risotton är ljuvligt krämig och god.

Ingredienser

4 port

1 gul lök
1 bit rotselleri, 100 g
Arla smör
2 dl avorioris
5 dl vatten
2 msk konc vilt- och kantarellfond
1/2 dl torrt, vitt vin eller 1 msk pressad citron
200 g svamp, t ex trattkantareller
2 - 3 msk rumstempererat smör
2 dl riven lagrad Kvibille Präst
1 krm svartpeppar
2 msk hackad gräslök

Gör så här

Skala och hacka lök och rotselleri. Fräs i smör i en tjockbottnad kastrull. Rör i riset och häll på vatten, fond och vin. Låt risotton koka på svag värme under lock ca 20 min. Stek svampen i smör tills all vätska har kokat in. Rör ner svamp, smörklickar, ost och svartpeppar i riset. Strö över gräslök. Servera risotton som den är eller med knaperstekt bacon.

Studio S Photos- Johanna Sivertsdotter

Förra lördagen var jag hos Johanna Sivertsdotter som hade vernissage på sina fotografier. Jättetrevligt! Dessa foto tog Johanna och bjussade på så jag passar på att göra lite reklam .-). Hon är jätteduktig och jättetrevlig.

Bit ihop o kom igen!

Ja här har det varit tyst, tyst, tyst från mig. Har inte haft nån ork och inte haft lust att engagera mig och definitivt inte TID.
Det har väl inte hänt så överdrivet mycket heller. Njao, på jobbfronten sker ganska stora förändringar men det är för tidigt att skriva om. Förändringarna är inte så positiva men jag hoppas jag kan ändra mitt tänk så jag kan se det positivt.
I klagomuren låter det: Ryggen är bättre men istället har jag fått ont i en axel och ner i en arm, foten värker och jävlas varje natt, tröttheten är värre än vanligt. Ja lösningar på detta då? Lägg dig ner och dö eller håll käft? Näeee, det tänker jag inte göra. Jag får väl be om en skiktröntgen på foten och ska ta kontakt med Sensia om ryggproblemen, dessutom har jag bett att få prova ett ergonomiskt tangentbord på jobbet. Tröttheten är inte mycket att göra åt, hypotyreosan är där den är. Medicinen hjälper väl sisådär. PLUS är iaf att jag inte är alldeles koko i huvudet utan att jag lyckats hyfsat med struktur i huvudet utan att bränna vid mina synapser totalt. Bra där TINA!!!
Nu ska jag gå loss på tvätthögen och jag vet preciiiis vad jag ska tänka för att bli lite aggresiv på att det går fort. Hemlighetsfull? Japp, och så får det förbli.

Tjingeling.