Jämför!

Men hjälp mig nu då! Visst ÄR de två låtarna jag lagt in tidigare här väldigt lika varandra?? Jag sa det direkt när jag hörde Miskovskis bidrag i lördags. Säg att ni håller med mig :-)! Jag tycker för övrigt at Miskovskis och Loreens bidrag är två underbara bidrag i år!

Kate Bush - Running Up That Hill - Official Music Video

Lisa Miskovsky - Why Start A Fire - Melodifestivalen - 2012

29 februari innebär skottdagen vilket innebär...?

Först lite tulpanbilder och sen en liten historia som har med skottdagen att göra.

Ja idag är det skottdagen och innebörden av den dagen vet ni säkert om... Det finns ju en "riktig" anledning till att en finns och kanske är det inte så att den finns av den anledningen som jag tänker på. Nämligen att det idag är fritt fram för oss kvinnor att fria. Friar vi och får ett nej så ska vi kompenseras med en fin ganska dyrbar gåva. Så kör på nu tjejer- FRIIIA för allt bi är värda!!!

Så ni kan ju tro att jag har passat på.... Gick här och dammsög och helt plötsligt slog det mig när jag såg tulpanerna som stog på bordet, att nu... nu ska jag fria. Om han tar det på allvar eller inte är en annan femma, om jag menar allvar? Förmodligen. Men inte på blodigt allvar. Lägger mig inte ner och gråter eftersom jag vet var Anders står i denna fråga, vart han står i det håller jag för mig själv.

Jag gick upp och bytta tröja och grabbade åt mig en tulpan och gick ner på knä mellan Anders och tv:n och höll mitt tal.

-Anders, idag är det skottdagen och då får kvinnor fria. Svarar du nej ska du kompensera mig med en dyrbar gåva.

 -Så, vill du gifta dig med mig?

Tyyyyystnad...... - Menar du allvar?

- Nja, att jag vill gifta mig vet du ju.

Tyyyyyyyyyyyyyyyyyystnad. Inget svar.

Han satt där tyst så länge och visste inte vad han skulle svara så till slut fick jag ont i knäna och sa att han har till fram på kvällen på sig att leverera ett svar.

Jag älskar att ställa min undebrara sambo inför såna här överraskningar.

Vårkänslor!!!

Halvfart

Har en sån där dag när jag går på halvfart, känner mig inte på hugget och är lite trött. Men det kan man väl ha utan att det behöver va fel, får va glad de andra dagarna. Blev lite purken så fort jag klev upp och kollade termometern. Då är sinnesrobönens första vers fantastiskt bra att ta till!

Idag har jag bokat tid hos veterinären. Vi ska spola öronen på kattelina som nu heter Cindy (eller om det blir Svea, det är inte helt klart ännu) och samtidigt passa på att vaccinera Sally mot valpsjuka eller vad det heter. Jag ska ta en semesterdag och fixa detta. Anders är jobbledig på fredag men det lät så förskräckligt besvärligt för honom och jag orkar inte med suckar och stön så jag tog semester och fixar detta själv. Jag tror jag ska ta med kidsen eller iallafall den lille och bada efteråt :-).

Kram till er!

Fönstertittare

Kattelina

Katten heter Lina. Tina,  Evelina och Lina. Kan man byta namn på en katt som är nio månader? Hon lystrar inte till namnet men jag tror hon hör så dåligt av all gegga i öronen. Man får ta i när man ska få henne uppmärksam. Namnet Lina faller sig inte väl i munnen,jag brukar vilja att det ska va ett S-ljud med i namnet. Nåja, inget problem egentligen.

Har tills vidare bestämt att behålla henne iaf,hon har gått på lådan och gjort både nummer ett ochtvå så det funkar.Ur en annan synpunkt funkar det inte. Nämligen att våran "näpna" lilla Sally lagt kattskitarna på golvet, hon hade som väl var inte ätit upp dom. Vad ska man med husdjur till egentligen tänkte jag i natt när jag hörde Zeke hulka sig strax efter kl. 03.00. Samtidigt som han spydde så det kom ner på min fot så trampade jag i en kattspya med den andra foten, men man blir härdad. Vi har ju tvål och vatten.

Kattelina va ute en sväng idag, ja hon är faktiskt ute nu för jag får inte tag i henne. Hon sitter och glor under altangolvet och vägrar komma, hon ser ut att njuta av luften. Hon undersöker minsta lilla gren och luktar på allt.

Här i vår trapp ligger Lina mest hela tiden, här har hon koll både upp och ner och åt sidorna. Smart.



Zeke nonchalerar henne mest och visar bestämt att han inte är intresserad av ens en kompisrelation. Han har nosat på henne,men det är som att han ruskar på huset och tänker:- Jaja,du får väl bo här men räkna inte med mig. O så vänder han och går lite lugnt därifrån.



Som sagt, det ska luktas in i minsta detalj på ALLT.Söt.

Små  svarta prickar på nosen gör lilla Lina extra söt.

Stackars skabbiga lilla kattelina.

Igår hämtade jag en katt, en liten Lina som jag tyckte såg ut som en liten prinsessa. Kommer från ett bra hem vill jag fortfarande säga. Väldigt lugn och snäll, en tjej på nio månader som hade blivit en för mycket i tidigare familjen.

Detta inlägg är äckligt, bara så du vet.

Men... igår kväll såg jag nåt som rörde sig i pälsen. Helvete, löss. I hela pälsen vart jag än tittade. Detta är en donna med enormt tjock päls så dom gottade sig ordentligt där längst in. Blev tjutfärdig eftersom jag tycker kryp är vidrigt när det blir mycket av det. Vill dessutom inte utsätta min älskade djur för detta. Hon fick sova i bastun i natt, ja inte pådragen då förstås ;-).

Har idag varit och köpt lusmedel, 310 kr. Kul. Inte kul. Löss smittar tydligen inte till människor och trivs inte särskilt bra på andra än värddjuret. Tack för det. Men öronskabb smittar....
Som om det inte räckte med löss så har hon öronskabb... det luktar nåt så vidrigt ur öronen på henne.
Fy fasen, det är täppt med sörja och det luktar värre än du kan tänka dig. Stackars katt. Fick upp stora otäcka flak ur öronen på henne förut, i ena örat var det små sår.



Här ligger lilla Lina i våran trappa, hon är tjusig. Men lukar inte tjusigt....

Jag funderar hit och dit om jag ska åka tillbaka med henne. Var på väg förut men tycker synd om lilla Lina och barnen gillar henne även att vi inte kunnat gosa med henne. Kanske ska jag ge henne en chans och om det inte funkar med den chansen så får jag väl åka med henne då. Fy fan vad jag sitter och kliar mig hela tiden!!!

Hångel & kärlek

Felix: - Mammaaa, igår hånglade E och T. Dom gjorde så häääär. Visar i luften som att han kramar någon och pussas i luften.
Minen som uppstår på mamma går antagligen inte att få till hur mycket man än försöker. Funderar fortfarande på vad det innebär att hångla när man är snart tretton år.

Värme och oro uppstår också när E även berättar att hon inte kan tänka på nåt annat än just...TTTT, samtidigt som hon blir alldeles röd och vrider och vänder sig. Hon ÄR banne mig kär ungen. Hon är i en annan värld, ser så där kär och lycklig ut som man gjorde när fjärilarna gjorde kullerbyttor första gångerna. Oron uppkommer när jag inser hur ONT de snart gör när dem där fjärilarna skjasas iväg och de lägger sig ner och dör. Att vara olyckligt kär är nog bland de värsta man kan uppleva, de gör ont på så många sätt och man tror aaaaldrig det ska gå över. Men det gör det ju, varje, varje gång.

Snart är min dotter där. Då ska jag minnas, minnas att det är på allvar och att det gör ont som fan. Det är inget påhitt att det är så. Jag kan tycka att Evelina är för ung att vara kär, men den där blicken hon visar... den blicken gör mig övertygad att hon är kär, eller förälskad om det passar bättre. De där första som kommer som ett slag i magen och som får hela världen att se annorlunda ut efter att man har känt det. Självklart har jag koll på henne. O det är myyyycket blommor och bin här hemma, i lagom dos på lagom nivå.

Nu ska jag ta en kopp kaffe och mosa ner mig i soffan och invänta freeeedag!

Gu så jäkla skittrist.

Ja så känns det när jag landar in på bloggen utan en antydan att nån har läst. Men jaja, ni gör som ni vill. Det är ju ändå kul att besöksräknaren tickar på.

Finns inte mycket att säga idag. Igår sattes ett LVM på en av "de mina"på jobbet, det var en erfarenhet rikare. Hade vi inte gjort det är risken stor att personen snart blivit omnämnd på familjesidan. Jag tror inte på att LVM är en bra lösning, men det är bra att den finns när man måste rädda liv och ingen annan lösning finns.

Ännu en ganska ointressant sak för er är  är att idag har jag klippt mig. Jag ser ut som en figur ur A-ha från 80-talet. Shit att jag alltid måste trixa och fixa och utmana mig själv om hur långt jag törs gå. Det är kort, kort! Men det växer ju ut, det är bara hår. Orkar inte bry mig om sånt för mycket. Lösnaglar, löshår, solariebränna, silikonpattar o fettsugningar hit och dit. Näe- usch. Orka. Lösnaglar är väl iofs något jag kan tycka är okej när jag vill få ut mina egna sköra flikiga naglar. Annars är detta inget för mig. Tycker det måste va jobbigt att inte trivas med sig själv och inte ha vettigare saker att lägga både pengar och tid på än nämnda saker ovan. Men för vissa av oss är det väldigt viktigt och vi är alla olika.

För tillfället finns det inget mer ointressant att berätta. Ni får ha det så bra hörrni.

Mamman från helvetet

Ja det är ta mej fasen jag, idag.. o många andra dagar. Igår fick jag ett utbrott på Evelina när jag gick in på hennes rum och upptäckte hur det egentligen såg ut. Det stavas CHOCK. Jag måste haft skygglappar på ett tag för man orkar inte alltid tjata. Jag ringde och tjatade (hon sov hos en kompis) och då fick hon ett utbrott på mig och så va karusellen igång. Det måste va en morsas värsta uppgift- att tjata. O barnen tror säkerligen att jag njuter av det. Jaja, de blir väl varse hur det är nån dag när de har egna kids. Då ska jag sitta och njuta av lugnet. Eller så kommer jag sakna det som jäsiken....

Idag fick jag ett utbrott på tre killar som leker nån slags jag-kan-vråla-högst-lek. Jag sa till samtliga ett antal gånger men blev totalt nonchalerad. Kan inte fatta hur! De for från rum till rum i 200 blås, blommor välte, dammet yrde (som jag trodde jag blev av med igår), vrålen ökade, kläder kastades, dörren öppnades och ut på altanen for de, in igen och glömma stänga dörren osv.... Wooooaaahhh! Jag skickade ut dom. Uuuuut- hela högen! Uuuut om ni inte kan leka en vanlig "vi-sitter-lugnt-o-fint-o-bygger-med-lego-lekar". Jag orkar inte med de där galna vrål-lekarna. Jag är en tråkig morsa. Känner mig usel. Morsan från the Hell, det är jag.

Typ så här:

Stukad åt alla håll o kanter

Tanten börjar bli gammal, rasa ihop. Idag benämner jag mig själv som tant. Sedan fyra år tillbaka har jag problem med högerfoten då jag ramlade i en skidbacke o det slutade med kryckor. Tyvärr har det inte blivit bra, att ha högklackat är lika omöjligt att tro på som att tro på att Ranelid skulle gå direkt till globen igår. Typ obefintligt. Vad gjorde karln ens? Pratade och klappade händerna??? Men jag tyckte alla bidrag var lika usla så mig gör det inget att han gick vidare. Heja Björn!

Men iallafall. Ryggen krånglar och har gjort ett tag, i ca 15 år. Men med vissa uppehåll av förbättring. Skyller på Frödinge mejeri och sockersäckar på 20 och 40 kg, när jag började år 1992 hade vi inga lyftar minsann. De va bara att ta i och häva på. Tro inte att jag bad om hjälp de första åren heller när jag skulle visa att jag kan, att tjejer kan! Tyvärr fick ryggen betala priset.

Sen jag började va tvungen att skriva journal några år tillbax och även sitter mer hemma vid datorn så har jag fått ont i höger sida, som så många andra. I veckan var jag på massage och gjorde av med 400 kr, det var väldigt skönt men ingen förbättring har skett. Bara o gilla läget.

Som om inte det var nog så halkade jag när jag klev ur bilen igår så igår kväll hoppade jag omkring som halta Lotta. Det syns inget utan känns precis som det gjorde när jag gjorde mig illa i andra foten, ingen ser vad felet är och inget syns på vanlig röntgen. Måste propsa på skiktröntgen- kanske nu av båda fötterna? Lika bra att slå två fötter i en smäll ju! Men jag blir, nu svär jag- JÄVLIGT less på skiten. Benskörhet, jag trodde att det skulle dröja några år även att jag vet att jag ligger i farozonen. Men inte ÄNNU! Jag får nog be dom kolla upp det också. Innan jag ramlar ihop som ett plockepinn en vacker morgon när jag stiger upp!!!

För övrigt vill jag bara säga att jag hade en mycket trevlig kväll med grannarna här igårkväll. Det är himla nice att ha så fina vänner på andra sidan gatan mittemot. Nu är det skitgubbe med Felix som gäller, han är lite besatt av kortspel sen några veckor tillbaka. O han är GRYM på det! Hasta la vista.

Vilken fin storasyster

Var inne på Evelinas blogg och hittade detta fina blogginlägg från i onsdagskväll. Det värmer en mammas hjärta. Underbara Evelina.

Evelinas blogginlägg om sin lillebror

Lugna takter

Här tar vi de ganska lugnt idag. Hade lite feber igår och känner mig till och från hängig. Men har ändå uträttat en hel del här hemma. Dammat och skurat lite golv. Funderar på om jag ska gå loss på bastun som inte är en bastu utan fungerar som förvaringsutrymme. Det är kaos där iinne, KAOS med stora bokstäver. O så behöver jag verkligen städa tvättstugan.
Skaldjurspannan jag gjorde igår blev uppskattad. Det var gott och enkelt! O paprikastjärna smakade misstänkt likt kräftstjärtar ;-).
Ska försöka ge mig på att fota lite macro på mina rosor också, de står sig fortfarande lika fina sedan alla hjärtans dag. Det är för att de är fyllda med kääärlek sa Anders till mig. Min man.

Nej, hej hopp på er.

Märklig ingrediens

Anders och jag blev ganska full i skratt åt mig själv när jag gick inne på Ica o prickade av. Kunde inte hitta den ena ingredienser till skaldjurspannan vi ska göra ikväll. Vilken ingrediens!? Typiskt mig.

Sista dagen för karies och baktus!

Imorgon ska vi äntligen bli av med felix tråkiga, elaka tänder. Visst finns oron där över vad som skulle kunna hända under narkosen, men den risken är ju så ytterst lite. Imorgon kl. 7.15 befinner vi oss på barnavdelningen och håller tummarna för att allt kommer gå bra. Jag kommer antagligen rapportera om ett par dagar hur det gått :-).

Är de lustigt?

Det är väl inte konstigt att de värker i hjärtat när den här lilla sötnöten till grabb ligger bredvid o snusar. Underbara min älskade lille pöjk. Finaste.

Vad hände???

Hittade detta foto i burken på jobbet idag. Ett foto taget i början av min karriär på nuvaranade arbetsplatsen. Ja det är ganska olikt hur jag ser ut idag. Ser ändå ganska lättskött ut. Men.... som en kollega till mig sa- menlös. Tackar och bugar för den Emely ;-).

Chefen såg inte ens att det var jag. Så atte...menlös var nog rätta ordet. Jag tycker jag ser snäll ut, men det kanske är samma sak ;-).

Cancer och elände

Överallt omkring mig hör jag det där jävlans ordet- cancer. Bröstcancer, leukemi, hudcancer, tumörer osv... o de läskiga är att de som drabbats är i min ålder. Det skrämmer skiten ur mig ibland. För jag har barn- o jag vill inte bli en tjej i tv-programmet Sofias änglar. Jag vill inte bli sjuk och veta att jag ska skiljas från mina barn och veta att de skulle få sörja mig vid alla högtider en förälder ska vara me på. Nej, usch.... det är så orättvist. När jag tänker på det blir jag förbaskad på mig själv- jag får nästan för mig att ju mer man tänker på det, desto mer får de där jäkla cellerna liv. Vi har cancer i släkten, men VEM har inte det? Jag har tagit bort cellförändringar av den värre kalibern- ja det hade utvecklats till cancer om de inte hade karvat bort eländet. På en skala 1-10 där 10 är värst hade jag 8-10. Hade jag fått tillfälle skulle jag ha brännt upp dom, cellerna alltså. Jag har inte gett dom nån fribiljett till att sätta sig i mig.
Vi har även reumatism, beroendesjukdomar, sköldkörtelsjukdomar och fan och hans moster  i släkten (de där sista blev ju ganska komiskt). Men VEM har inte det? Vi har alla våra bråkiga arv och gener att dras med. Gilla läget bara.

När jag tittade på Sofias änglar ikväll så knöt det sig i mitt hjärta. Pappan i familjen backade av misstag över sin ettårige son, fruktansvärt. Så fruktansvärt. Detta fick mig att minnas en femårig flicka som blev överkörd av en grannes traktor strax intill hemmet för ca 20 år sedan. Jag minns den söta lilla tjejen, hon brukade sitta på en stolpe och vänta när jag klev på bussen till skolan. Hon blev bara fem år, och hennes föräldrar hade kämpat för att få henne, de hade bara henne. Visst är det ofta så? Det är alltid obegripligt och orättvist när det händer, men det verkar som att de som har kämpat och äntligen fått lyckan bara får smaka på den.
Jag har nosat extra mycket på mina barn i kväll, jag älskar dom så att det gör ont utan att överdriva.

Pappan som körde över sin lilla son sa så här: Att bli av med sitt barn är fruktansvärt i sig... Men att vara den som är orsaken är obeskrivligt. Jag ska vara ärlig o säga att jag förstår inte vart dessa föärldrar har hittat kraft till att gå vidare. Jag hade inte fixat det. Jag vet att jag skulle haft resten av familjen att ta hand om... Men jag hade dött mentalt och jag tror inte att jag någonsin hade repat mig.

För varje dag som går blir jag mer och mer medveten om hur kort livet är och att man ska ta vara på det. Men man får inte fastna i det heller. För då blir man så upptagen av det att man glömmer att leva och fånga ögonblicken.

Fånga dagen. Seize the day. Carpe diem.

Vårat kära zekefetto.

Nähäee... han är väl inte alls tjock våran fina prins? Men om han själv får säga det så är han nog kung över Tallvägen, kaxig till tusen. O söt till tusen.

No mister nice guy.

I lördags var vi ju och dansade. Mycket roligt även om min sambo kanske inte skulle säga detsamma. Det slutade med att han satt vid ett bord och surade. Han och takten hade liksom tappat bort varann och kunde inte hitta tillbaka till varann. Tjurigt. Offerkofta på. Mina budskap "Man kan om man vill" och "man ska inte ge upp" gav inte heller den effekt jag ville utan blev snarare typ bensin på elden. Shit whatever. Jag ville ha roligt och Anders tyckte jag skulle passa på att dansa. Sagt och gjort.

Dansade både lite vanlig foxtrot och tog en hejdundrande buggtur om jag får säga det själv med tanke på att jag gick buggkursen 1987!! Det är som att cykla, har du en gång lärt dig är det svårt att lära bort. O de va fantastiskt roligt!!! Blev uppbjuden av en trist typ som jag skulle viljka betäckna "slusk", avstog första turen jag blev uppbjuden eftersom jag stog med en halv varmkorv i käften. Hur fan kan man bjuda upp nån i det läget???

Nästa gång tänkte jag "Ah va fasen han är ju bra på o dansa" för det hade jag sett. Nu snackar vi Dirty Fox. Dansa nära nära. Iuuuh... Ingen hit alltså. För det här va en slusk. Han presenterade sig till att börja med, det gjorde jag med- till förnamnet.
När vi närmade oss slutet av dansen med många önskningar om att det skulle ta slut fortast möjligt så säger han så där sluskigt ni kan tänka er....
" - Ja du... du får nog träna en del om du ska förtjäna mitt efternamn".
Mitt svar blev:
"- Du,... jag nöjer mig med förnamnet och jag har redan glömt det. Tack."
Idiot. Looser. Slusk. Tror inte att någon uppskattar att dansa med honom. Måtte hans förvridan självförtroende äta upp honom!

Men vet ni vad. Anders är beredd att ge det en chans till, det här med Dirty fox. He is still my hero!

Vad fan är det som händer i vår lilla by!?

Man hajar ju liksom till när man ligger och mobilsurfar i sängen på morgon och hittar detta på aftonbladet... Jag vill inte. Bort bort.
Vimmerby ska vara en fin liten stad. Barnens stad. Astrid Lindgrens stad. Visst finns det "galningar" överallt- människor som inte mår bra och som inte har förmågan att förstå vad som är rätt och fel och som har skapats utan empati och samvete. Förmodligen hade de inte velat ha det så om det hade fått välja. Vi människor gör oss sjuka, tror jag. Vi skadar oss själva och varandra. Vi kommer bli galna allihop till slut.

Men jag vill inte ha det så i Vimmerby. Låt mig få leva i mina idyll.

Ikväll händer det!!

Anders och jag ska vara Dirty Dirty Dirty ikväll! Förra helgen gick vi en kurs i Dirty Fox och denna lördag ska va premiärdansa- till Lasse Stefans!!! Anders som verkligen HATAR dansband! Han är min hjälte just nu, nästa lite hjälte alltid faktiskt men extra mycket idag ;-). Innan ska vi till våra goa grannar och spela lite biljard och "värma upp oss" lite. De ska bli spännande detta!

På torsdag ska min lille pöjk äntligen bli av med tänderna... samtidigt som det ska bli skönt o få det gjort så är jag lite orolig. Det häör med narkosen känns sådär. Men jag är såå tacksam att alternativet finns! Så den kommande veckan är jag bara på jobbet två dagar för på onsdag har jag hemmastudier i Case management.

Solen skiner och här inne sitter jag, borde skämmas som inte tar vara på solen men jag har faktiskt STÄDAT. Skurat golv, fönsterhyllor, mm mm mm mm.. ja ni fattar. det fiunns att göra liksom. Datorn är oftast upptagen när jag har min lilla Evelina hemma därför har det inte blivit mycket bloggande denna vecka, har inte heller tid. Men idag tog jag tillfället i akt!

Ha de gott allihop!

Arbetsuppgifter

Många av er vet antagligen inte vad det är jag gör i mitt arbete, jag får frågan titt som tätt och det är är lite svårt att få med allt på ett bräde. Till er som inte är intresserade- jamen sluta för f*n upp o läs då. Men ja, kort och gott så är det vad som beskrivs här nedan:

Det blir en del psykiatri också, till min stora glädje. Stormgillar mitt arbete och människorna jag träffar! Sen är det självklart vissa dagar när man vill sitta och räkna jordgubbar på mejeriet när man inte orkar använda huvudet på samma sätt som jag måste göra i samtalen.

Bögarna ringer!

Måste bara berätta om en situation i klassrummet på min utbildning häromdagen. Vi är ett gäng på ca 30 st i blandade åldrar, från landsting och kommun, socialsekreterare till psykiatriskötare till arbetsterapeut.

I tisdags hade vi en lektion om hallusinos och hur man kan framkalla det och hur det upplevs osv... Mycket intressant. Vet du hur du själv kan framkalla en psykos och se hallucinationer inom tre timmar? Förmodigen går det snabbare, en del har fått psykos inom tre minuter. Du gör så här (vilket du INTE ska för det är inte säkert att man någonsins kommer ur en psykos om man ha otur). Alla intryck ska försvinna så lägger du dig ett kroppstemperarat bad med stjärnornas krig på en skärm framför dig och med ett par hörlurar som gör att du bara hör dina egna kroppsljud, snart är inne i en psykos! Tycker sånt här är spännande! Men nu kom jag ifrån ämnet! När vi sitter där och lyssnar hör vi hur en telefon börjar ringa hysteriskt. Människan ifråga är en dam på närmre 60 år, hörselskadad (därav hög volym) och som arbetar inom psykiatrin... Alla börjar fnissa och jag vet inte vart jag ska ta vägen när hon försöker tysta sin telefon. Melodin är:

"Det är bögarna som ringer! Det är bögarna som ringer! Det är bögarna som ringer!" (Tror det finns en knäpp sång som går så, har letat på Youtube men hittar den inte)

Alla är vi människor och man ska inte ha förutfattade meningar om någon. Inte ens om vad en något äldre dam har för ringsignal, man kunde ju trott att det skulle vara något med Lasse Stefans eller nåt i den stilen. Men näe då, inte då. Bögarna ringer!