lördag 19 september 2009

Men jag då?

Skriver jag saker som går att läsa mellan raderna här på bloggen.? Ja kanske gör jag det eftersom jag inte kan skriva rakt ut vad som händer i mitt liv. Jag försöker ta hänsyn till och respektera andra så att inget ska misstolkas.

Igår tänkte jag "Jag visste väl att det va för bra för sant att må så här bra och va så lycklig utan något att oroa sig för". Jag är rädd att det är nedförsbacke nu och det är bara att hänga med på färden. Men så försöker jag samtidigt tänka "Herregud gör inget stort av det, det kanske blir toppenbra och inte alls så jobbigt och negativt som du målar upp det". Men ur mitt perspektiv känns en del saker inte alls optimala just nu. Mitt liv påverkas massor rutinmässigt.

Jag kände mig ensammast i världen igår... Jag satt själv i bilen och bölade och skrek ut min ilska över att jag alltid vill vara alla till lags! Jag vill ju allas bästa men nu känns de som jag slits itu.

Idag lagar jag moussaka och fixar här hemma. På förmiddagen va barnen med Anders och kollade på Stadiumenduro och snart ska barnen och jag ut och kolla om det finns några svampar kvar.

1 kommentar:

  1. Det är inte lätt att var alla till lags men vi som känner dig vet att du är så väldigt godhjärtad att du gärna vill hjälpa.. Ibland måste man prioritera sig själv och det gör du kanske inte alltid gumman.. STORA KRAMAR från Cicci

    SvaraRadera