Har precis kommit hem från jobbet. Har jobbat delad tur... 8-13 och 16-22. Har haft en skitdag. Det är jobbigt att hålla skenet uppe när man jobbar med klienter och att försöka "lura" dom är dömt att misslyckas, dom är alldeles för bra på att känna in hur man mår. Jag har klurat på varför jag känner mig nere men hittar ingen anledning mer än möjligtvis att Felix har varit hos farmor så mycket sista dagarna. Även att det är pga jobbet så känns det som man försummar honom... o så längtar jag efter honom, och efter Evelina som är hos sin pappa...o efter Anders som är på svensexa och som inte kommer hem i natt. Jag kanske helt enkelt känner mig ensam.
O så blir jag lite ledsen när det ser ut som ett bombanfall här hemma. Jag har inte hunnit plocka iordning sen igår förmiddag och det syns vill jag lova... Jag försöker att träna på att det inte är hela världen om det ser ut lite här hemma istället för att jag ska må dåligt. Men- jag mår sämre när jag inte får/kan/hinner/orkar göra iordning. Det går inte att träna bort. Min hjärna blir superstressad när jag vet att det inte ser ut som JAG vill och jag kan inte varva ner innan jag har fått göra det jag tycker jag borde.
Nu ska jag sova. Godnatt vänner och familjen.
Jag känner igen mig precis. Folk som muttrar något om att "man får faktiskt prioritera" när jag suckar över hur det ser ut hemma. De menar på att det får vara lite stökigt bara man hinner göra allt annat man tycker är skoj. Problemet är att jag tycker inte att något är skoj när det är stökigt. Jag mår inte bra då.
SvaraRadera