Anders har börjat motionera och skulle ut och ta en runda i elljusspåret. Evelina va rastlös, hennes kompis hade åkt en kvart innan efter att ha tillbringat tiden hos oss sedan i fredags. Hon beslutade sig för att följa med en runda.
Hon lånade med sig min kamera. De sista jag sa va:
-Stäng fickan så du inte tappar kameran.
1 ½ timma senare kommer de hem igen. Potatisen va klar för ett bra tag sedan så jag fick äta själv i undran om vart de tagit vägen, ingen svarade på mobilen...
Evelina gick tyst och mo-loken in i köket. Vad är det som har hänt undrade jag flera gånger utan att få svar. Till slut kom det fram att de sprungit två extra varv i elljusspåret... för där någonstans låg min kamera- fortfarande. Jaha sa jag med betoning på -Vad sa jag innan ni gick???
Av någon anledning gick jag o kände igenom alla fickor fast Evelina sa att hon redan gjort det. Jo men visst, där låg kameran i bröstfickan och väntade på att bli hittad.
Summan av kardemumman blev extra motion och en Evelina som inte längre behövde skämmas och ett gott skratt för mormor, morfar som va här på fika och oss andra. Ja jag är lik dig mamma sa hon med ett leende. O ja, det är hon verkligen.
Felix gör sitt bästa för att mamma ska tappa andan av förskräckelse när han klättrar högt upp i träden, samtidigt som pappa klipper grenar. Det sitter både en och två rävar bakom dom öronen.
vem är tröttast!hurtbullar!!! kan inte låta bli att fråga är det murveldjur eller trädkrypare "morfar"
SvaraRaderaHahaha, ja så det kan bli! Sådant man verkligen kan skratta åt i efterhand!
SvaraRaderaKram!
Pappa: Du är tröttast ;-). Jag tror att det är murvelkrypare vi har i trädet :-).
SvaraRadera