Tiden förbryllar mig, att den går så snabbt ger mig som bekant lite ångest då och då och vart som helst och på kvällarna ger den mig alltför mycket ångest. Har haft svårt attt somna och ångesten och vetskapen om att jag en gång inte finns har vid flertalet tillfällen väckt mig de senaste månaderna. Jag tror inte att det hjälper mig att söka hjälp för då tar problemet för stor uppmärksamhet och jag tror att det växer då.
Men- den här veckan har de vänt lite. Jag har kommit in i ett lugn och vägrar tänka på det jag inte kan ändra på. Det är ju bara det att jag har fått förväntningsångest (rädslan över att få ångest ger mig ångest) och nu får jag jobba bort den. Jag har gjort det till ett problem genom att uppmärksamma det och nu ska det bort!
Jag kan, jag vill, och jag ska se till att den försvinner!
"Skriet" av Edward munchJag vet ingen annan målning som visar ångest på ett lika tydligt sätt. Den är ganska skrämmande och så mästerligt gjord med perfekta färgställnigar.
En modernare variant föreställer min sambos idol- Homer Simpson.
Ja du gumman! Ångest kan slita en i stycken,va bra att du orkar jobba med dig själv!! Kämpa på Tina!
SvaraRaderaKram Carola
Carola: Tack sötis. Ja jag förstår att du vet vad jag pratar om... Ja jag kämpar med detta, som tur det enda jag har o dras med och det går upp och ner. Kramar tillbax hårt.
SvaraRaderaDu slösar bort ditt liv på att vara rädd för att dö. Se döden som någonting positivt så kommer du må bättre :)
SvaraRadera