Min käraste som hade lite problem med att förstå hur jag skötte rodret.
Jag vet inte hur dom tänkte.... kanske funderade dom på att tillfälligt fungera som bro? Eftersom dom valde att sätta sig fast mellan två sidor på det viset.
Öhh... jag vet inte... men jag diggar dig Ronny. Du är störtskön.
Blöt, kall och småsur och BLEK-hallå! Försvann solbrännan ner i stångån??? 
Go o gla kexchokla! 
Starke adolf, eller nej- Ronny.
Ett måste att plasta in mobilen. 
O så va dom igång igen...underbart roligt att se och HÖRA :-).
Igår paddlade vi kanot. Vädret va på våran sida tills de sista timmarna... Mot slutet regnade de ganska ordentligt men då va de flesta av oss redan ganska blöta..
Ja vilket gäng vi va, Ronny, Marina, Pierre, sandra, jag och Anders. Vi kom knappt 50 meter innan vi fick huvudbry huruvida vi va tvungna o bära kanoterna eller inte, fast det stog klart o tydligt på en skylt. Det hade varit festligt o se hur de hade gått om vi paddlat vidare igenom alla stenar. Ronny hade självklart sett till så att JAG och anders fick kanoten som läckte in vatten... mm mm *nickar*. Som tur va så va det bara lite men varje gång vi skrapade i en sten tänkte jag att nu är det KÖRT. Vid Brånhult va de fikapaus och där fick vi bära kanoterna en bra bit. Det har va inga aluminiumkanoter så de vägde ganska mycket vill jag påstå. Och JAG och anders fick så klart den tyngsta, det hade Ronny sett till *blinkar*. Vi tog en liten fika där också, urmysigt. Sen paddlade vi vidare, ett o annat sjöslag blev de naturligtvis. När vi kom till försjön va jag tvungen o stanna för kissepaus, de blir ju gärna så när man dricker cider. Jag satt kvar i kanoten och Anders drog upp den.... o jag åkte baklänges i vattnet, eller rättare sagt- DYVATTNET. Inte så kallt men obehagligt. Men jag hade med ombyte för det är ju så att blöt blir man när man paddlar kanot, åtminstonde när man är med mina vänner. Ronny hade roligast av dem alla åt mitt fina plask, så klart ;-). Timmarna gick otroligt fort och amrina hade väldigt ont så hon hade svårt att paddla. Själv fick jag ot i ryggen när jag bar kanoten så det blev si o så med att paddla...tur att jag styrde! Dessvärre tyckte inte Anders det som påstod att jag bara bromsade med paddeln. Äh, han vet inte vad han pratar om ;-). Visst kan jag styra, de va HAN som paddlade in i vassen hela tiden.
När klockan va närmre 19 så fick vi skjuts hem och då hade kanoten med sandra o pierre hunnit kantra också. Blöta och trötta fick vi skjuts hem och efter att vi värmt oss i marinas och ronnys bastu så följde dom med oss hem och spelade kort och sov hos oss. vilken toppendag!!! Nästa gång har vi bestämt att vi ska ta med luvarna, men då får vi hålla oss över ytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar