Idag har min fina faster Lisbeth somnat in. Jag har inte orkat gråta igenom det ordentligt än. Jag ska ta en promenad ikväll och tänka, minnas och gråta. Jag kan inte riktigt förstå hur det ska kännas att hon inte finns. Hon har ju alltid funnits.
Jag har haft tur i livet utan många dödsfall av nära och kära. Men det kommer ikapp....
Nu ska jag ta en promenad med Sally.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar