En helt vanlig människa jag också!

Fick en lite smårolig kommentar igår men som sas på fullaste allvar samtidigt som jag satt och slafsade i mig en baconburgare medans sallad och dressing ramlade i händerna på mig ... på ett sätt blev jag inte förvånad utan mer full i skratt och sedan fundersam. "- VA!? Äter du på Mc Donalds?? Jag trodde ni va för fina för det!"
Personen ifråga syftade på att jag jobbar på socialförvaltningen. Jag vet inte riktigt vad folk tror om mig eller andra som arbetar där. Men- faktum är... 
Jag vaknar också med håret på ända på morgonen, jag går också på toaletten och gör nummer två... Jag städar, rensar trädgårdsland och låter det ibland växa igen. Jag tycker det är trist med räkningar och tycker inte heller det är speciellt charmigt att behöva fylla i blanketter. Det händer att jag gör snabbmakaroner och värmer köttbullar. Jag har en tvätthög som ligger på golvet och avskyr att vika tvätt. På diskbänken står det ibland fullt med disk. Jag till och med städar toan och blir ibland arg på mina barn och tänker fula ord! Jag kör för fort, dricker ibland alkohol och till och med röker en cigarett då och då. Detta gör jag dock i måttliga mängder numera. Men- jag är mänsklig. Lika mänsklig som de människor jag möter i mitt arbete som av olika anledningar valt andra vägar och hamnat fel. Att jag hamnat på den sidan av bordet som anses vara "mer rätt" är en slump, ödet, tillfälligheter. Ja kalla det vad ni vill. Jag kunde precis lika gärna varit en missbrukare eller en person som hamna snett av andra anledningar. Min klient kunde varit min behandlare. O detta gäller dig och mig, oss alla. Glöm inte det.