Seans

Idag var jag på något jag länge, länge velat göra. Jag var på seans, helt förutsättningslöst utan förväntningar. Men självklart med hopp om att få ett tecken, ett budskap eller något som gör mig mer övertygad om att det finns något efter detta liv.
Jag är som bekant, som många som följt min blogg vet, rädd för döden. Tycker inte om tanken på att det blir svart, tycker det är en hemsk känsla och den väcker mig ibland om nätterna och känslan går att jämföra med att jag kippar efter luft innan man ska dyka under vatten. När jag vaknar tänker jag genast att jag inte ska börja tänka på döden och det är ju precis det man gör fel. För vem har inte hört talas om "tänk inte på rosa elefanteruttrycket"? Automatiska tankar kallas det och dom jobbar jag hårt med.

Iallafall. Seans var det jag skulle berätta om. Ett medium, Helena Kling utbildad av självaste Terry Evans från Det okända som går på tv:n, höll i seansen. Jag satt på första raden, lite pirrig faktiskt om hon skulle komma fram till mig. Men nej... Jag hajade till två gånger varav den sista påminde otroligt om min nyligen bortgångna mormor. "En kort kvinna med grått hår som hade stora problem med lungorna just innan hon dog (mediumet höll sig här för bröstet och tyckte det var svårt att andas). En kvinna som inte dog hemma utan på sjukhus. En kvinna som plockade mycket svamp och bär, främst lingon och blåbär och bakade mycket. En kvinna som hade levt ett slitsamt liv. En kvinna som hade som hälsning att närstående skulle visa sina fotografier som togs med systemkameran mer och hänga upp dom på väggen (då hajade jag till riktigt ordentligt)". Det var en tjej till som kände igen sig i detta och mediumet kände att det var hos henne var kvinnan hörde hemma... Men jag vet inte jag för beskrivningen ovan det är min mormor det. Möjligtvis så verkade kvinnan mer ödmjuk än vad min mormor var av förklarliga skäl. Det var spännande och någon föll i tårar som fick kontakt med sin pappa. Vill göra detta fler gånger med nästa gång i en enskild sittning, detta idag var en storseans.

På måndag ska jag på urnsättning av min mormor. Jag tänker mycket på mormor, mer än jag tänkt på någon annan som gått bort i min närhet. Något som hela tiden kommer till mig är hennes händer. Jag var och är så förundrad över att hennes händer kunde vara så lena och mjuka efter ett sånt hårt slitsamt liv.

Mormor du är saknad.