Kattelina

Katten heter Lina. Tina,  Evelina och Lina. Kan man byta namn på en katt som är nio månader? Hon lystrar inte till namnet men jag tror hon hör så dåligt av all gegga i öronen. Man får ta i när man ska få henne uppmärksam. Namnet Lina faller sig inte väl i munnen,jag brukar vilja att det ska va ett S-ljud med i namnet. Nåja, inget problem egentligen.

Har tills vidare bestämt att behålla henne iaf,hon har gått på lådan och gjort både nummer ett ochtvå så det funkar.Ur en annan synpunkt funkar det inte. Nämligen att våran "näpna" lilla Sally lagt kattskitarna på golvet, hon hade som väl var inte ätit upp dom. Vad ska man med husdjur till egentligen tänkte jag i natt när jag hörde Zeke hulka sig strax efter kl. 03.00. Samtidigt som han spydde så det kom ner på min fot så trampade jag i en kattspya med den andra foten, men man blir härdad. Vi har ju tvål och vatten.

Kattelina va ute en sväng idag, ja hon är faktiskt ute nu för jag får inte tag i henne. Hon sitter och glor under altangolvet och vägrar komma, hon ser ut att njuta av luften. Hon undersöker minsta lilla gren och luktar på allt.

Här i vår trapp ligger Lina mest hela tiden, här har hon koll både upp och ner och åt sidorna. Smart.



Zeke nonchalerar henne mest och visar bestämt att han inte är intresserad av ens en kompisrelation. Han har nosat på henne,men det är som att han ruskar på huset och tänker:- Jaja,du får väl bo här men räkna inte med mig. O så vänder han och går lite lugnt därifrån.



Som sagt, det ska luktas in i minsta detalj på ALLT.Söt.

Små  svarta prickar på nosen gör lilla Lina extra söt.