... för jag har svårt att förstå att min tös har blivit så stor. Titta på henne!!! Hon är 10 år och hon va nyss 2-3 år o sprang och tjatade och ville bli buren jämt o ständigt. Jag önskar redan att jag hade tagit vara mer på tiden då hon va mindre men det är ju liksom inte mycke o göra åt nu. De enda jag kan göra är ju att ta vara på här och nu och idag har varit en sån dag. Om fem år är hon byxmyndig och moppemyndig o jag minns med fasa hur jag själv va då och undrar hur det är möjligt att jag tyckte jag va så stor o vuxen!? Herregud, jag träffade Evelinas pappa då jag va 15 år och förlovade mig när jag va 16! Sen höll vi ju faktiskt ihop tills jag va 26 så helt galet va de ju inte. Men ändå... Hon börjar bli stor och tonåring och det går alldelles för fort enligt mig.
Grattis till 10-åringen. jag minns med fasa hur du va liten .. men det tar vi i ett annat forum! Lycka till imorgon jag tror du fixar det väl! Mitt sena men absolut bästa tips - var dig själv! Jobbet i sig kanske är din dröm men aldrig, aldrig den enda chansen du har. Det finns massor med människor som behöver din kompetens! Håll huvudet högt och var stolt över vad du kan, berätta vad just du kan tillföra! För mig skulle din humor ihop med etik vara tilltalande ;-))
SvaraRaderaVad fin hon är Evelina :-) Ja, den ljuva tonåren... Man skulle ju vilja överföra alla erfarenheter man fått på sina barn, så de inte begår samma dumheter som man själv gjorde. Men så funkar det väl inte.
SvaraRadera