Helt ur form.

Räkningarna är gjorda. Inte kul, aldrig roligt men något som måste göras.
Här hemma vill jag knappt va för vart jag än vänder näsan ser jag saker som ska göras.

Jag hoppas den här dagen går fort, mer än halva har visserligen redan gått men jag vill sova och vakna imorgon. Är helt ur form, trött, ledsen och på dåligt humör. Ska ta mig i kragen och försöka ha lite mys med barnen sista kvällen innan skruttan imorgon åker till sin pappa.

Har faktiskt gråtit idag och det är inte ofta jag gör det längre. Men ibland blir jag besviken över vissa saker och undrar vem som tar hand om mig? Vem undrar hur jag mår och vad jag vill? Gråten sitter fortfarande i halsen men jag sväljer den. Men inte går det att dölja inte. Evelina kom hem med en vän förut och jag gjorde vad jag kunde för att va som vanligt. Hon tittade på direkt mig med stora ledsna, ögon och undrade : Är de nån som har dött? Jag kunde inte låta bli att skratta och sa mest bara att jag va trött men hon trodde inte på det. Jag ska förklara för henne senare, att mammor ibland kan storkna av trötthet och hormoner. För så är det, jag storknar.