Allt är bara bra.

O jag mår bra. Inga konstigheter alls. Jag hade väl ine räknat med att jag skulle få dropp och allt som hör till en operation och blev nog lite överväldigad. Det är verkligen en konstig känsla att vakna upp och inte förstå att allt redan är avklarat. Snacka om att man har noll kontroll. Men jag måste ge en eloge till alla underbara människor som tog om hand om mig. Kanske är det så att dom förstår att det inte är så roligt att lämna ut sin mest intima kroppsdel till okända människor under narkos. Nu återstår det bara att vänta på besked om vad det är dom har opererat bort idag. Så ännu kan jag inte stryka det från listan, först om två veckor.

Frödinges "alla" barn har kämpat med att sätta ihop studsmattan medans jag har sovit. Lycka till sa jag för jag vet hur svårt det är, man får ta i som en hulk för o få fast fjädrarna så döm om min förvåning när de kom in o sa att de ville ha hjälp med de sista fjädrarna. "Bra kämpat ungar!!!". Ni kan verkligen om ni vill. Så det har varit ett himla liv här ute på gräsmattan i eftermiddag. Härliga vårtecken!