- De börjar bli en hel del gråa hår i burret nu, säger jag till frisörskan.
- Ja det ser ganska grådassigt ut, det gör det, får jag till svar.
WHAT?? Vart försvann det där med att snällt linda in sanningen för att skona offret? Jag har alltså grådassigt hår, en frissa borde veta. FEL! Jag hade grådassigt hår. Efter klipnningen styrde mina ben automatiskt mot Lindex och hårfärgen och nu är de grådassiga och halvblonda håret utbytt mot en mörk mahogny.
Felix han spädde i morse på mina funderingar om hur i hela världen jag egentligen ser ut!?
Mamma, viskade han lite försynt. - Jag tycker inte du är så fin.
Ja av barn får man höra sanningen, tur att Evelina va motpolen och sa att de blev jättefint.
Ha en finfin fredag!
Vad hände med min kommentar?
SvaraRaderaJag skrattade så tårarna rann här när jag läste inlägget. UNGAR!!! Men vilken tur att Eve räddade situationen!!! Det var vad jag skrev men den kommentaren försvann.....
SvaraRaderaJag tror du är fin jag!
Hahaha! Tack Locknetoka, ja dom är för goa och man kan inte annat än o le åt deras ärlighet. Du skulle sett hur han vred och vände på sig innan han sa de där orden.- Mamma, jag tycker inte du är så fin....
SvaraRaderaOch jag tyckte minsann att även Sally tittade lite konstigt på mig idag...
KRAM och tack!
av barn och fyllehundar får man veta sanningen,förkylningen har satt stopp för fisket till söndag"morfar"
SvaraRaderaNaeeee... stackars, är du så förkyld. Då är de väl mammas tur att ta hand om dig nu :-).
SvaraRadera