Jävelskit!

Så känner jag, är skitless på vissa saker nu. Bläää! Säg nu inte-lägg av o gnäll. Detta är mitt ställe där jag får gnälla och tycka och tänka, det är här jag har mitt utrymme för det. Bättre det än att låta det gå ut över familj, vänner och kollegor. Jag är trött, trött på att jag aldrig får ordning o reda här hemma, att tvättsatanshögen ständigt växer. Trött på att ytterst sällan sova en god natts sömn, trött på att ha ont och trött på att försöka hålla käften om det för att respektera alla andra som har det så mycket värre än mig! Jag är irriterad över att mina gråa hår förökar sig lika snabbt som en spyfluga när den lagt sina ägg, stör mig på att fårorna i mitt ansikte blivit markant större och att huden börjar förändras. Jag har ingen lust att bli medelålders även att jag är tacksam att jag får vara med om det, men jag är inte redo! Inte idag iallafall.

Jag är trött över att inte räcka till så mycket som jag önskar till de jag tycker om, och att ha känslan att jag inte alltid har någon förståelse för att jag inte har så mycket ork över till att umgås och att min lediga tid är några timmar på kvällen, 17 -21 om jag har tur då jag ska hinna med alla måsten, att umgås med familjen och hitta lite tid att ladda batterierna på. Jag går inte omkring och skriker om att jag har problem med sköldkörteln, det är inget jag har behov av att tala om för alla vänner på ex. facebook i tid och otid. Min chef visste inte ens om jag har denna "åkomma" förrens häromdagen då hon fick veta det av en slump. Då förklarade jag att det kan vara därför jag ibland är så herrans trött m.m. Även at jag äter medecin så är det inte så att alla symptom är puts väck, däremot är de förbättrade. Men vissa dagar, speciellt i stressiga situationer med mycket folk, då blir det ibland bakslag och jag vill helst sova så fort jag kommer hem. Men det gör jag sällan. Jag är less, less less less! Men även här är jag för det mesta tacksam att jag har allt det här. Men idag är jag pissless. Rent ut sagt.

Jag är less på att det allt som oftast är något man ska tampas med. Just nu tampas jag med skolväsendet i Vimmerby. Fajtas fajtas, det är jobbigt att stå på sig. Jag är ganska bra på det, har blvit det ju mer omvärldskunskap jag skaffat sista åren. Jag vet en del, kan en del och har lärt mig att hävda mig istället för att vika mig. Men ibland kostar det på... då är det enklare att ge sig, bita ihop och till slut låta det rinna av.

Men vet ni vad... för att få perspektiv på det hela så ska jag NU titta på "Mot alla odds". Snacka om att de alla är en hög vinnare! Och att allt jag skrivit är en piss i mississippi i jämförelse med en enda dag i deras liv. Puss på er.