Till och från har jag ett bonusbarn här, Fillifjonkan- Evelinas bästa kompis. Nu har det fallit sig som så att hon sovit här i fyra nätter i rad. Jag har inte ens varit svårövertalad från dag till dag. De har jullov och har roligt ihop. Låt dem hållas tänkte jag denna gång. Snart är de vuxna och alla krav ska ställas.
Nyss skulle fjonkan åka hem och då kom hennes pappa med en fin blomma som tack! Vad glad man blir då- sånt gillas och uppskattas men jag tycker inte att hon är betungande på något sätt. Så nu står de en fin blomma här o påminner om att man inte är tagen för given. Känns mysigt.
nej det är väl lite av ler och långhalm,kan nästan tro att blir den ena sjuk så blir den andra det ochså,oh det är ju jättekulatt dom kan va med varandra så ,ibland hör man att den ena eller andra är lite knäpp ,men så hittar dom ändå tillbaka,hoppas dom fortsätter så länge leve barn och ungdom MORFAR
SvaraRaderaSådan uppskattning värmer verkligen..
SvaraRadera