Fick reda på i veckan attt jag inte är en av de uttagna till en tjänst jag sökt. De va 125 sökande och de hade haft mitt namn uppe men de sved lite att jag inte ens fick komma på intervju. Så jag funderade o funderade på vad det va jag föll på, och funderar ännu...
O så slog det mig plötsligt! Något jag aldrig innan tänkt på konstigt nog. Det ses nog inte som en styrka att jag är uppvuxen som fosterbarn. Jag har alltid använt det som en tillgång, att jag har livserfarenheter som en del andra inte har och att jag blivit stark av det.
Jag har klart och tydligt skrivit ungefär så i mitt CV men så kom jag på... De som läser det tänker kanske inte alls så. Kanske tänker de så här:
"Hmm..hon är fosterbarn. Är hon en sån tjej som har strulat och varit svår att placera och hantera. Hon säger sig vara stark, kan det stämma? Om hon har varit med om mycket kanske hon lätt identifierar sig med vissa av våra klienter och det är ju inte alltid bra. Det kan komma upp mycket jobbigt som hon måste kunna hantera. Nja, hon är nog en strultjej och vi tar det säkra före det osäkra och anställer någon som vi tror passar bättre."
Ja inte vet jag om det är så. Men jag tror det är lätt att ha fördomar eller rättare sagt förutfattade meningar om vad det innebär att vara fosterbarn. Alla har inte hoppat omkring mellan hem och för många är det inte en svaghet att ha varit med om detta. Det gör mig irriterad om det är på detta vis. Inte bara mot mig utan mer mot de barn som växt upp under svåra, annorlunda omständigheter och kanske inte bemöts på samma sätt om de som växt upp "normalt" (vad nu normalt är).
Jag har ändrat mitt Cv och tagit bort dom delarna, jag får spara det tills jag får komma på intervju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar