lördag 22 januari 2011

Livet är inte rättvist

Mitt sista blogginlägg för idag blir detta, tillägnat Linda- småbarnsmamma med cancer. Har följt denna blogg ett tag och nu närmar sig kanske slutet... Kan inte låta bli att fälla tårar över denna orättvisa när jag läser hennes blogg ikväll. Att behöva lämna moder jord när man bara är knappt halvvägs i livet och har två underbara barn och en fin familj. Fruktansvärt och otänkbart.

Vi ska verkligen inte glömma att vara tacksamma för livet- varje dag.
Tankar av

5 kommentarer:

  1. Gocka22 januari 2011 kl. 21:15

    Usch, funderade om jag skulle gå in och läsa men vet inte om jag klarar av det, mår så dåligt av sådant. Men samtidigt...... jag har ju förhoppningsvis flera år framför mig. Då borde man kanske kunna skärpa till sig, för hennes skull.....

    SvaraRadera
  2. Anonym22 januari 2011 kl. 22:15

    jag har läst något av det starkaste jag har läst,att vår herre kan tillåta något sådant är ofattbart,därmed tror jag inte det finns någon gud att be till och finna tröst.jag misste ju min syster alldeles för tidigt,och då säger johovas vittne att det är jävulen som straffar inte gud,men varför tillåter gud att ta oskyldiga unga människor,söker svar och sörjer med alla som drabbas,"morfar"

    SvaraRadera
  3. Tissanova23 januari 2011 kl. 11:57

    Ja man blir så ledsen pappa.... Så ofattbart och svårt att tänka sig in i.
    O just nu av de du skrivit gick det upp för mig att du kanske också sörjer över att så definitiv tagit ställning till att den där Gud kanske inte finns. Något svar kanske vi aldrig får, inte innan vi tagit klivet iaf... Det klivet är de förhoppningsvis långt borta för oss båda.

    SvaraRadera
  4. Anonym23 januari 2011 kl. 14:19

    det tror jag med,för jag har varken tid eller lust att ta några slutliga steg just nu i alla fall,för nu är det mina nära och kära och bästa vänner som gäller.det kan inte finnas någon gud,inte i min värld i alla fall."morfar"

    SvaraRadera
  5. Linda24 januari 2011 kl. 09:42

    Jag följer också hennes blogg, man ska verkligen vara tacksam för det man har. Lider med henne något fruktansvärt. Min pappa har cancer, det började med prostatacancer och nu vet dom inte vart det sitter men de vet att det är en aggressiv cancer. Han har strålats och opererat bort prostatan och allt runtomkring. Nästa steg nu i februari är kvinnliga hormoner för att bromsa de celler som finns någonstans i kroppen och hjälper inte det så blir det cellgifter... Jag hoppas att det finns en GUD där uppe någonstans som lyssnar på mej ibland och att pappa slipper cellgifter och blir betydligt bättre...

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)